Rätt beslut!?

Ringde "min" läkare för att få ett besked om det är lämpligt att springa 50km terräng 6 dygn efter jag fått beskedet att jag drabbats av halsfluss. Hur många skulle ärligt ens fundera på att springa. Jag gjorde det, ärligt talat, IDIOTI! kan det kallas eller ett tävlingspsyke som runnit över lite.... andra får bedöma det. Jag ska tugga i mig penicillin till onsdag nästa vecka.

Att jag ens funderade på det är ju vad det är men jag tror att det psyket har hjälpt mig många gånger och det är kanske därför jag håller på med långdistanslöpning? Kanske därför man kliver upp innan tuppen fått på sig tofflorna för att springa 20km i skogen i totalmörker, kanske därför jag springer 8-10mil i veckan För att jag har just psyket till det??? Någon skrev till mig att ge kroppen en chans att slippa dessa leriga sunklopp men det är precis dem jag gillar, leriga lopp!

För nästan exakt ett år sedan låg jag två dygn på kardiologen (hjärtkliniken) i Malmö (och käkade micromat) pga.att jag sprungit ett terränglopp på 50km med en lättare infektion i kroppen. Läkaren sa till mig följande
"du har förmodligen tränat många gånger tidigare med en lättare infektion i kroppen utan att det hänt något, men detta du har gjort idag, sprungit 50km i terräng är ingen träning eller lättare ansträngning, det är en maxbelastning under lång tid som ditt hjärta inte klarade av"
Med dessa ord i mitt minne så har jag bestämt mig för att inte springa på lördag, surt men klokt.

Jag vägrar att avsluta säsongen med en sjukdom utan kommer springa Bromölla Marathon den 14 november istället som sista tävling för 2010. Dessvärre finns det inte så många terränglopp kvar på säsongen så därför får det bli en mara på cykelvägar, det är dessutom en fyrvarvsbana;) Tävlingssäsongen 2011 och dess grundträning har jag redan börjat fundera på och några mål är redan satta.

Hoppas på fortsatt gott samarbete med Salomon inför 2011.