Behoven styr

Vikten av att kunna vara flexibel är av största vikt känner jag nu när man är två barns pappa. De tidigare tidiga morgonpassen är ett minne blott. Jag kunde sätta klockan på 05:00  lördagmorgon utan att tveka (eller jo det tog emot lite) för att hinna med mitt långpass och inte inkräkta på familjens "privatliv" men detta går dessvärre inte längre. Jag kan fortfarande kliva upp klockan 5 men skillnaden är att jag har en baby i ena armen och den andra armen lagar "muskelgröt" (som han kallar det, vanlig havregrynsgröt med bär ) till storebror. Långpassen som är helt klart de mest krävande passen på så sätt att kunna få in det i vardagen.

Långpassen är numera vidga till fredagen då jag valt att sluta redan vid lunch. På helgerna har jag bara ett pass att genomföra och då väljer det som kanske är mest fysiskt  krävande men tar minst tid, dvs tröskelträning. Desutom gör jag dem i dagsljus vilket är en klar fördel inte minst också för att kroppen hunnit vaknat.

Så ser det ut just nu för mig och det passar familjen bättre men det kan ändras snabbt igen, allt beroende på pojkarnas utveckling och behov och inte mina behov.

Löpning för alla

Efter två dagars total vila var jag lite spänd inför torsdagens tröskel pass som skulle vara ett test inför kommande träning. Dålig känsla dvs fortsatt tunga ben, mör kropp och dåliga intervalltider skulle innebära 2 dagars total vila till.

Men det gick ganska bra, på de 3 ggr 10min intervallerna. Första gick i 3:30-3:35 fart precis som andra intervallen gjorde. Tredje och sista intervallen gick på sub 3:30 och med hyfsat god känsla. Något stum i enskilda kroppsdelar som bara blev bättre och bättre ju längre träningen gick. Sköna besked med andra ord. Ingen allvarliga överträning al a Per Elofsson. Gäller att få med alla delar av träningen känner jag nu när jag ökat dosen till en ny nivå. Träningen och förberedelserna inför passen som kost och sömn samt inte minst återhämtningen med allt vad det innebär.

Dagen efter blev det 20 lugna kilometer där jag låg på intensitetsnivå 2 dvs mellan 128-135 i puls och snitt fart på 4:39min/km. NU ÄR JAG GLAD IGEN! Måste erkänna att jag varit lite orolig ett tag och befarat det värsta med vila hela 2012;)

Imorgon lördag är det jobb då jag tillsammans med två andra kollegor ska hålla i en löparclinic med dubbelpass bestående av löpteknik och intervaller, däremellan löpstyrka och en kortare föreläsning om träning och vanliga skador.

Till helgen kommer det att publiceras en artikel som jag skrivit på www.lopningforalla.se 
En hemsida som jag starkt gillar, alltid uppdaterad och intressanta intervjuer. Tanken är att vi hemövningar.com ska svara på frågor om löparrelaterade skador på skadeakuten.

Vila

Efter en dialog med Per så bestämde vi oss för att jag skulle vila 2 dagar vilket jag gjort nu och imorgon ska jag testa att springa 3 gånger 10min i 3:25-3:30 fart och om det känns bra så blir det långpass på fredag om än något kortare än normalt. Symtomen jag har/haft skall tas med största försiktighet och allvar eftersom det kan leda till lång frånvaro från löpningen. Hoppas på att lite kortare vila ska ge resultat.

Känner jag mig det minsta tveksam över formen under morgondagens tröskel så blir det 2 dagar till med total vila. Har nu i 2 dagar bara tagit det lugnt och stretchat, haft benen i högläge hur ofta man nu kan ha det med två små barn och inte försökt tänka löpning men det har ju gått så där.

Imorgon blir det en förhoppningsvis en rolig dag med bra fart och känsla.

Återkommer!

Stanna upp!

Jag anser mig själv inte som någon elitlöpare, speciellt inte när jag träffar David N. Då känner man sig ganska mycket motionär och det är väl det jag är också. Men jävlar vad snabb denna motionären ska bli;)

Men då måste jag nog lära mig att stanna upp och tänka till och inte underskatta återhämtningen vilket jag kan vara väldigt bra på.

När jag träffar andra löpare som både springer långsammare och mindre veckodos än mig så skulle dem kanske kalla mig för elitlöpare, men då får man nog bevisa att man kan vara kvivkare på banan än vad jag visat än så länge. För mig spelar det ingen större roll vad man är eller kallas, för jag försöker springa så långt, så snabbt och så smart som möjligt med de förutsättningar jag har. Men visst måste man erkänna att man sträcker på sig lite när någon tycker att man är en elitlöpare, sen vad man själv tycker är en annan sak.

Något som kan drabba löpare som springer mycket är överträning. Träning på lite högre nivå handlar en del om att flytta och tänja på sina gränser. En gräns som inte är tydlig att se och känna om man inte lyssnar på kroppen. Ändå så går folk i denna fällan och det kan bero på att gränsen är väldigt hårfin.

Vad ska man då lyssna efter när det gäller överträning?
- Omotiverad
- Stagnation i utveckling?
- Mör i kroppen (över längre tid)
- Långsammare intervalltider
- Förhöjd vilopuls etc.
Detta som fortgår under en längre period och inte på enskilda pass som kan ha en annan förklaring.

Några av punkterna uppfyller jag såsom mör i kroppen och att jag orkar inte hålla den farten som jag annars brukar kunna hålla på tröskel passen. Får liksom slita hårdare och detta är naturligtvis inte bra för återhämtning och man hamnar lätt i en negativ spiral.  Detta har pågått under ca 2 veckor och första tolkningen var att jag pumpat på bra med träningen och att jag var mera sliten men det vill inte släppa riktigt.

Det blir bättre då jag minskat farten på distanspassen från 4:40 till 5 min fart vilket gav effekten att jag blev något piggare men inte helt hundra. Får nog bara ge det lite tid och fokucera på vila, kost, stressa mindre, ja helt enkelt det som kallas för återhämtning som kan innehålla stretching, massage etc. eller bara stanna upp och tänk efter, titta tillbaka och lär av misstagen och försök åtgärda dessa.

Bly i kroppen

GO HARD OR GO HOME
Ja det kan man verkligen säga nu och det tänker jag en del på precis som Rom. Just nu är det lite tungt i kroppen efter flera hårda pass. Jag hinner knappt återhämta mig från  det ena passet förrän nästa tröskelpass står och väntar på mig.

Ibland önskar man att man var som sina löparskor, byter ut dem beroende på passets innehåll. Tröskelpass=tävlingsskorna och distansskorna till, ja just det, distansträningen. Tänk om man kunnat byta ut kroppen likt skorna, då hade man inte behövt tänka på återhämtningen.

Men nu är det inte så utan det är bara till att bita ihop för till syven och sist är det helt frivilligt och ingen tvingar mig, förutom mina inre röster som skriker på mig ibland
- ut och rör på dig din late, kaffedrickande naprapat.

Det är inte så konstigt att det känns lite tungt. Första tävlingen redan i mars och det är bara ca 8veckor kvar med hård träning följt av två veckor med mindre mängd. Jag fick aldrig uppleva en uppbyggnadsperiod i slutet av 2011 eller början av 2012. Direkt efter jag återhämtat mig från Frankfurt började den specifika träningsperioden till Rom.

Inget mig emot!
Nu ska jag fortsätta och mala på med mina 11-13mils veckor.
Ha det gött!

GO HARD OR GO HOME

Jag har inte legat på latsidan bara för att jag inte bloggat och det brukar kankse vara tvärtom. Bloggar man mycket så har man kanske inte så mycket att göra, eller så tar man sig tid. Precis som med löpningen eller annan typ av träning för att hinna med. Prioritering och ta sig tid.

Träningen rullar på igen efter hälsenebesvär och halsfluss. Jag kunde kanske börjat med en lugnare vecka. Denna veckan består av fyra kvalitetspass vilket är rätt tungt. Men som Mo Farah skriver på sin sida och som jag lånat och kanske han också.
GO HARD OR GO HOME!

Passen består av
4 ggr  min i 3:38 fart, avklarat
10 ggr 800m i 3:20 fart, avklarat
12km i 3:40 fart, imorgon
32km med tempoökningar på lördag morgon.

Det sköna med detta yrke som naprapat är att det kan nästan inte bli stressigt. Man har den behandlingstid man har oavsett om man har 2 patienter eller 12 patienter om dagen och man kan liksom inte pressa in fler patienter genom att minska behandlingstiden. Det är skönt för just nu har ett fint flöde med jobb och jag är glad att jag kan avboka 2h per dag för träning och lunch.
Igår när jag sprang korta intervaller var det 9grd. i parken och vårkänslor.

2011

Tog mig tid till att analysera 2011 och jämföra lite med 2010 vilket gav intressanta siffror.

Januari och Februari snittar jag 30km per vecka sedan börjar samarbete med Per som verkar till att få fart på mig och mina ben. Ett bevis på att jag är en ung löpare som tränat löpning seriöst sedan månad två detta år. Mina träningsveckor innan 2011 bestod av betydligt mer varierad träning som MTB, kajakpaddling och terränglöpning. Låren var klart kraftigare och mina axlar och armar betydligt grövre men det var då det och då hade jag nytta av det. Idag vinner jag inga slagsmål på krogen men det är och andra sidan ingen målsättning heller. Jag vill springa långt och snabbt och jag vill göra det snabbare och snabbare. För att göra det så finns det ingen genväg. Skulle vara bloddoping men det är jag inte intresserad av. Det är hårt jobb som gäller och det är bara till att inse att ingen kommer att göra jobbet åt dig även om du har en tränare som skickar bra träningsprogram till dig.

Under mars månad drar sedan träningen igång på riktigt där jag snittar 86km i veckan
April, Maj och Juni landar på ca 75km i snitt med några toppar och några dalar.
Juli, augusti och september 100km i veckan
Maraton månaden oktober snittar 80km/vecka
November 70km/vecka
December 100km/vecka där två av veckorna ligger på 120km
16 veckor passerar jag 100km löpning i veckan

Jag har tränat 21540min detta året viket är 359timmar. Ska hjälpa er med uppdelningen:
30timmar/månad
7,5timme/vecka
Av 359 träningsgtimmar om året har jag sprungit 325timmar dvs ca 90% av all min träning läggs på löpning.

För att jämföra med 2010 så tränade jag 320 timmar varav 82 timmar bestod av löpträning och på den tiden han jag springa 3720km. På bara ett år har jag alltså ökat löpträningen med 243timmar.

Bakslag

Det gick inte många timmar på 2012 förrän jag fick ont i halsen och det var ingen vanlig ont i halsen känsla utan en skrämmande likhet med den gången jag hade halsfluss eller som det också heter Tonsillit då fick jag ställa in Tjur ruset i Stockholm. 

Jodå svullnad halsmandlar (tonsiller) och feber gjorde att jag letade fram Kåvepeninen i skåpet och började tugga. Känns bättre och då är det förmodligen den bakteriella varianten. Om det hade varit en virus utlöst tonsillit hade ju inte kåvepeninen verkat.

Får ta och vila några dagar till sedan på det igen lite försiktigt då jag är symtomfri. Surt men kan ändå inte göra något och behöver därmed inte stressa upp mig. På det nya jobbet har dem ett grymt löpband som jag misstänker att jag kommer springa på under måndagsluncherna under första kvartalet detta året.

Måste säga att jag kommer sakna mina träffar med David Nilsson då han drar till landet over there men han kommer ju tillbaka. Alltid kul att snacka löpning, anatomi, idrottsmedicin, fysiologi och prylar med honom.

Nu rullar det igen!

Jag vågar knappat skriva det men väljer ändå att göra det. Att det rullar på igen. Trotts skadan blev det ändå 85km löpning och ett cykelpass men ingen löpkvalite, den kommer jag att påbörja kommande vecka. Märkligt att ena dagen kan man knappt gå för att några dagar senare springa 20km i 4:30 fart.

Idag på nyårsdagen är jag lite sliten efter 9km löpning eller så beror det på att jag kom till sängs sent. Har inte gjort många steg i dag men det har varit alldeles underbar då man uppskattar olika saker idag jämfört tidigare. Det som tidigare var ens vardag är idag ens njutning. Jag pratar om att vår stora grabb sov hos sina kusiner, lilla grabben somnade precis innan Tour de ski och jag låg på soffan med en god kopp kaffe efter en löprunda i pissväder. Detta var en härlig känsla och en god stund förmodligen för att det sker 1gåg per år.

Ser fram emot 2012 av många anledningar men löpmässigt är det såklart Rom Maraton och om jag klarar kvalgränsen till SM så kommer jag att åka till huvudstaden för att springa en ny mara den 2 juni. Inga nyårslöften här inte utan det blir nytt jobb på måndag och hård träning med förhoppning att kroppen håller ihop 13 veckor till.