Inställda pass

Löpning kan vara farligt och fruktansvärt beroendeframkallande och det kan vara alldeles underbart när man får träna men inte när man inte får. Fick lite halsont och snuva i fredags så det planerade 30km passet fick skjutas upp. På lördagen kände jag mig klart bättre så jag brände av 31km efter en natts dålig sömn (julfest och småbarn är inget bra återhämtnings recept) och känner mig naturligtvis sämre på söndagen.

Så söndagens tröskel på 6 gånger 1500m i 3:20 fart fick ställas in. Var inte sämre än att jag kunde jogga runt i 11km och landar därmed på en 120km vecka. Måndagen blev det vila pga halsont och dagens pass var jag i stort sätt symtomfri, i alla fall i halsen. Lite snuva men i övrigt pigg. Vad som händer imorgon får vi se. Har tidigare lärt mig att det är bättre att vila en extra dag men dem kunskapen och erfarenheten verkar som bortblåst i den skånska vinden.

Om man mår både fysiskt och psykiskt dåligt om man inte kan/får träna tar jag bara som något positivt eftersom man är långdistanslöpare. En långdistanslöpare som inte vill träna mycket blir ingen bra löpare heller, tror jag och det kan nog dem flesta skriva under på. Det där med att må riktigt dåligt får man kanske ta med en nypa salt, det är ju inte så att jag blir helt patologisk.

Medans jag låg på soffan med snuva i helgen sprang den goda David riktigt bra i Spanien på nytt pers 2:21 något, måste vara skorna jag sålde till honom;)