Lindingö Ultra

Himma i Svedala igen efter en händelserik helg och då framför allt på lördagen då Lidingö Ultra 50km stod på programmet. Jag har egentligen aldrig varit så bra löptränad som jag var när jag åkte upp till Stockholm och taktiken var glasklar, häng med i täten från början och se hur långt det går. Tidsmålet var 3:30-3:40h vilket kändes fullt rimligt. Starten gick 09:00 på Lidingövallen med ett deltagarrekord på 600personer stod förväntansfulla på startlinjen i Stockholmssolen. Vi var 6 st som gick ifrån ganska tidigt redan från start bortsett från en kille som lade in turbon direkt, visade sig att han sprang 26km sträckan. Jag hängde med fint till 5km-10km-15km-20km-25km-30km med en snitt tid strax över 4 min/km och med relativt fräscha ben (så fräscha dem kan vara efter 30km terränglöpning) men andningen började gå tyngre och tyngre.
Det kändes som att andas i ett sugrör, vilket jag i och för sig aldrig gjort men den känsla var det. Fick kämpa hårt för att få i mig syre, jag prövade att gå och då blev det klart bättre men när jag sedan startade upp med löpningen igen kom besvären tillbaka. Jag bestämde mig för att bryta loppet efter 36km och flera försök till att fortsätta springa men det gick bara inte.

Sjukt besviken att jag bröt och på måndagen fick jag tid och besked hos läkaren.
10% nedsatt andningsförmåga
astma och atopiker, tack för den!

900kr senare sitter jag nu med två inhalatorer (bricanyl och pulmicort) som ska tas 2gånger/dygn.  Skönt att få besked och att bli utred så att jag kan göra något åt besvären. Inte undra på att fartpassen senaste 3-4 veckor känts tunga.