Firar idag (eller hur man ska se det) veckor sedan jag blev skadad i vaden, det som kändes som en kramp men som jag innerst inne misstänkte var en lättare muskelbristning.
Varför lever man inte som man lär !? hade jag gjort det så hade jag förmodligen kunnat löptränat bättre än vad jag gör nu. Inte många mil i benen men en hel del cykling blir det. Det positiva med det är ju att löpsuget blir bara större och större. Löpabstinens är bara förnamnet!
Nyss hemkommen från Astrid Lindgrens värld där jag fick till en tidig morgonjogg på knappt 6km, vaden kändes inte helt hundra så jag valde att vara klok den här gången och jogga hem till Pippi hotellet. Varmt har det varit och både barn och vuxna har haft roligt. Sockertopparna har avlöst varandra, sååå mycket skit man stoppar i sig. Sitter hemma nu med sockerabstinens och laddar för nästa sockertopp imorgon då barnkalas står på schemat men innan dess är det förhoppningsvis 45 härliga och smärtfria löpminuter följt av 60min cykling varav sista 30 blir tuffa, motsvarande marathonpuls.
Nästa tävling blir som jag tidigare skrev Malmömilen som jag idag får vara nöjd med om jag kan springa över huvud tagit. Tiden får bli som den blir.
Här kan ni läsa om hur jag kombinerar min satsning på långdistanslöpning och livet som familjefar men även förberedelser inför tävlingar och tävlingsberättelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar